torsdag 10 november 2011

Första frosten alltför hastigt...

Ja, så var den plötsligt här, den första frostnatten. Den tar mig oftast på sängen. Allt det där jag skulle göra innan frosten. Nåja, det lär ju komma en ny sommar..

2011-års vår, sommar och hösten har varit ett enda töcken. Inte mycket som blev gjort i trädgården. Lite växter har hämtats bort, resten av dem får jag väl försöka komma på något annat att göra åt. Rosorna, liljorna, irisarna, dagliljorna och lite mer blir kvar.

Hade ingen aning om att jag hade så många perenner!! Men det är med sorg i hjärtat jag skiljs från mina små vänner - min man och jag har gjort små framstötar i rabatterna med tanken: ..nu ska vi bara slänga, inte tänka efter. Men vi har fått sluta efter en stund då min blomstersjäl har fällt tunga tårar och skickat tankar som: ...åh, minns du den? Den drog vi ju upp 2003 och den var ju så otroligt vacker..... ..och, nej! Den kan du ju bara inte..... Nej, det har varit hemskt. 
Så mycken tankar och glädje och tårar och förhoppningar som jag sått bland mina gröna vänner är inte så lätt att förkasta. Bättre är att jag far bort och andra får utföra nidingsdådet - kanske jag inte kommer ihåg allt som fanns där för mig var sommar??

Men, nu skrev jag väl lite tungsint? Kanske beror det på att min far fått en ovanlig lungsjukdom som verkar marschera fram raskt och inget finns att göra. Känslan som nu besitter min kropp är en allmän känsla av meningslöshet - vad är det för mening med allt? Vem ska trösta och lugna mig i min ångest över att förlora min far? 
Det lär ju finnas mening med allt, men jag har ännu inte kommit på meningen med något så ofattbart grymt. Ja, jag vet att livet är sånt, man föds och man dör....men, det är just därför det känns så totalt meningslöst...
Men, på något sätt "ordnar" allt upp sig och man kommer "igen"....

Min far för förra sommaren....

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...